Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - II. Hur det rustades till kristningsgille för kung Haralds dotterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Min tro är, sade fader Willibald, att kung Sven har
tillräckligt att göra med annat och föga tid att forska
efter dig, Orm, i dessa utmarker, och du må betänka att det
är mig han har mest otalt med; ty det var min hand
som drabbade honom med en slungad sten, liksom när
gudsmannen David slog hedningen Goliat; och likväl
har jag ingenting drömt. Men det är sant att ondskans
vägar äro krokiga och långa, och det är bäst att vara
beredd.
Orm var ense med honom i detta; han var noga med att
få sitt pålverk på vallen starkt och stadigt och den stora
porten bommad med goda tvärslåar, för att så kunna sova
lugnare. Och snart tänkte han inte mycket på dessa
drömmar, utan mera på det stora kristningsgille han
tänkte hålla för sin son,
Att ge namn åt den nyfödde vållade honom intet
huvudbry; han skulle heta Harald.
— Ty det må vara, sade han, att jag kanske lägger på
honom ett stort öde genom att ge honom en konungs
namn. Men få ha haft sådan lycka som kung Harald eller
vunnit så stor berömmelse som han. Och bland alla
hövdingar jag mött vet jag endast en — och det var
Almansur av Andalusien — som var hans like i vishet.
Därför vore det illa mot min son om jag förvägrade honom
det namn som bars av hans morfader,
— Det är endast en sak jag ängslas för när du ger
honom det namnet, sade Ylva; och det är att han kan
komma att bli omåttlig med kvinnor, liksom min fader,
som aldrig kunde få nog av dem. Sådant kan passa sig
för en konung, men knappt för andra.
— Han kommer att bli stark och välskapt, sade Åsa;
det tycker jag mig redan kunna märka. Och får han
därtill ett muntert sinne behövs det inget kunganamn för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
