Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - II. Hur det rustades till kristningsgille för kung Haralds dotterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnorna skola bli lättfångade, Så var det med min son
Are, som kom i olycka för den sakens skull; honom
kunde aldrig kvinnor stå emot när han blinkade åt dem och
grep dem i flätorna; det har jag hört av dem själva. Han
hade skrattande ögon och sorglöst sinne och var den bäste
av mina söner näst Orm; och må Gud styra att du,
Ylva, aldrig får känna sådan sorg som den jag hade för
honom, när han kom i olycka för kvinnokärleks skull
och rymde ur landet och for Miklagårdsvägen och blev
borta.
— Det vill jag också önska, sade Ylva; men likväl är
det sant, nu när jag tänker mig för, att jag hellre vill
att min son skall få lätt för sig med kvinnor, när den
tiden kommer, än att han skall stå försagd och ingenting
våga mot dem.
— Du kan ha gott hopp i den saken, sade Orm; ty av
försagdhet hittar du inte mycket i din sons påbrå.
Till barnets kristnande skulle det nu rustas till stort
gästabud, dit allt gott folk vida omkring skulle bjudas.
Orm ville att ingenting skulle sparas, varken i bak eller
brygd eller slakt; skogsborna, sade han, skulle få pröva
på en hövdings gästfrihet i ett tredagars gille. Kyrkan
skulle vara gästabudssal, ty där fanns bäst utrymme; och
på tredje dagen, när alla voro glada av riklig välfägnad,
skulle fader Willibald predika för dem, och många skulle
kanske då låta sig döpas.
Fader Willibald ville till en början inte veta av att gille
med skränande hedningar skulle hållas i hans nya kyrka,
där han nyss fått altaret färdigt och ett vackert kors
uppsatt; men han gav med sig vid tanken på att många själar
kanske nu skulle vinnas för den sanna läran. Ylva kände
oro för två ting; hon ville att ölet inte skulle bryggas
alltför starkt, eftersom de skulle ha vilt folk till gäster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
