Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - II. Hur det rustades till kristningsgille för kung Haralds dotterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präst. Men nu skall du likväl vara välkommen i huset;
och sätt dig nu här och ät, gubbstackare; det är säkert
att du kommer rätt till pass med ditt salt. Ty vi ha snart
slut på vårt; och det är inte litet som kommer att gå åt
till vårt gille, om allt skall bli som Orm vill ha det. Han
vill att var och en skall kunna ta tre fingers nypa krossat
vitt salt till att doppa i, både till kött och korv, och ha
salt till gröten också; fast de flesta skulle säga att sådant
är överdåd till och med för dem som ha det så ställt som
vi, och att smör och honung må vara gott nog till
gröten även vid det bästa gille.
Gubben satt och åt surmjölk, som han betade bröd i;
han skakade på huvudet vid Åsas tal.
— Salt är det bästa, sade han. Människan skall äta vad
salt hon kan; det ger hälsa och krafter och långt liv. Det
driver ont ur kroppen och gör blodet friskt. Alla tycka
om salt. Se nu här!
Tvillingarna stodo och höllo varandra i handen och
glodde allvarligt på honom, Han tog två saltbitar ur sitt
bälte och höll fram dem mot barnen och kluckade
vänligt. De kommo tveksamt närmare, och till sist togo de
bitarna och började genast suga på dem.
— Se där, sade gubben belåtet; så är det. Salt säger
ingen nej till.
Men när han ätit och fått öl och blivit frågad om
nyheter och Ylva skulle göra upp köp med honom, fingo de
veta att han nästan inte hade något salt kvar i sina
påsar: ingenting av det vita, som kallades kejsarens salt och
som Orm ville ha till sitt gille, och endast föga av den
bruna sorten.
Åsa hötte åt honom.
— Det kunde du sagt från början, sade hon, så skulle
jag rättat välkomsten därefter. Men det är som jag alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
