Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - II. Hur det rustades till kristningsgille för kung Haralds dotterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med både män och kvinnor vid bordet; och hon visste
sig ingen råd med sitt guldhalsband, om hon skulle våga
bära det eller ej.
— Ty sist det visades vid ett gille, kommo svärden
fram, sade hon; och här är nog snikenheten efter guld
ännu större än i Jellinge.
— Mitt råd är att du skall bära det, sade Orm: ty jag
vill att det skall synas att du är förmer än andra; och du
har ringa glädje av smycket om det alltid skall ligga i
kistan.
Alla hade nu bestyr med att rusta till gillet. Stor brygd
gjordes, och stora bak, och varje dag kände Orm efter
på slaktdjurens hull och lät dem flitigt gödas.
En dag kom en man med två packhästar ut ur skogen
söderifrån och red fram till gården; han blev väl
mottagen och bjuden att komma in. Han hette Ole och var en
gammal man, och sedan lång tid drog han från gård till
gård vida omkring i gränstrakterna och drev handel med
skinn och salt; därav kallades han Salt-Ole och var väl
känd överallt. Ingen ofredade honom, fast han alltid
färdades ensam, ty han var sär till lynnet och hölls för att
vara smått konstig; men skinn hade han gott förstånd på
och var inte lätt att lura, och han var alltid välkommen
med sitt salt hos dem som hade råd att hålla sig med så
dyr vara. De stora hundarna skällde; men dem brydde
han sig inte stort om, och inte hans gamla hästar
heller; men vid dörren blev han stående och vägrade att stiga
över tröskeln förrän han fått veta att prästen inte fanns
i huset, ty för honom hade han skräck.
— Vår präst bits inte, sade Åsa förtrytsamt, i det hon
själv satte fram mat åt honom. Men i dag är han med
Rapp på fiske så att du slipper se honom. Det skall vara
en krake med sådant vett som du som är rädd för en Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
