Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - III. Om främlingarna med saltforan, och hur kung Sven gick miste om ett huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren till badstugan sakta öppnades och män tittade
fram och vapen skönjdes. Spjut slungades genast från
Orms håll, men sikten var dålig; stridsrop höjdes, och
det blev trängsel i dörren när främlingarna fort ville
komma ut. Orm böjde sig och grep tag om huggkubben,
som stod framför vedskjulet; han fick den i vädret, fast
det knakade i hans armar, och sprang fram och vräkte den
med all kraft genom dörröppningen. De främsta hunno
vika undan, men andra träffades och föllo överända med
skrän.
— Sådant gör nytta, sade Rapp.
Främlingarna voro orädda män, fast saken kommit igång
på annat sätt än de tänkt sig; alla som stodo på benen
rusade genast på och kommo ut. Det blev nu skarp strid,
och i stor förvirring; ty när månen skymdes var det inte
lätt att skilja på vän och fiende. Orm kom i strid med
tvenne män och fick fort den ene fälld; men den andre,
en liten bred och grovlemmad man, kom rännande emot
honom med sänkt huvud som en galt och välte honom
överända och högg honom i låret med en lång kniv. Orm
släppte svärdet och fick armen om hans hals; han höll
kniven ifrån sig med andra handen och tog i så mycket
han orkade; och där tumlade de runt i regnvattnet en
god stund, ty den andre var korthalsad och björnstark
och kändes som ett troll att ta i. Till sist rullade de in
mot badstugans vägg; Orm fick gott spjärn och jämkade
sitt grepp, och den andre började snarka; därpå knäckte
det i hans nacke, och han blev liggande stilla. Orm kom
på benen igen och letade upp sitt svärd, missmodig över
det knivhugg han fått; ty han kunde dåligt röra sig, och
han hörde ett par av sina män ropa på hjälp.
Men nu ljödo skall, som överröstade allt stridslarmet;
och fader Willibald, med ett spjut i handen, kom rusande
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
