Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IV. Hur Orm predikade för salthandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till, sade han, utom med den hjälp som kommer av stor
ilska,
De voro alla nyfikna på Östen och undrade mycket
över att Orm låtit honom bli vid liv. En kniv i halsen,
förkunnade de endräktigt, vore alltid det bästa medlet
mot den sortens folk; och de rådde honom allvarligt att
inte ställa till ledsamheter för sig själv och andra genom
att släppa mannen levande. Sådant kunde komma surt
efter, det bådo de honom vara förvissad om, ty de kände
smålänningarna, som voro ett långsint släkte. Ett par av
dem ville in i kyrkan för att titta på mannen och
samtala med honom; de önskade fråga honom, sade de, vad
tankar han nu hade om huvudhämtning bland göingar.
Men fader Willibald höll dörren stängd och lät sig inte
bevekas. I kyrkan, sade han, skulle de komma när den
tiden blev, om Gud så ville; men inte för att driva gyckel
med en sårad man, som ännu knappt kunde lyfta sitt
huvud,
Därmed fingo de ge sig till tåls; men innan de redo
bort ropade de om varandra vid avskedsstånkan, att det
nu var tydligt för alla att Orm var en hövding bland
göingar, i sanning blod av Sven Råttnos’ blod, fast han
låtit sig döpas, och att de gärna skulle stå honom bi i den
fejd som kunde komma av detta.
Orm gav dem var sitt mått salt till avskedsskänk och
till god grannsämjas främjande; och de redo bort från
Gröning i stor fart och munterhet, vacklande i sadlarna
och skränande som nötskrikor.
Den lille pojken blev orolig när han fick höra att Östen
komme att tillfriskna, och tyckte att detta artade sig illa
för honom; ty då, sade han, skulle Östen taga livet av
honom så fort han kunde. Men Orm sade att intet ont
skulle hända honom, det kunde han vara trygg för, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
