Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IV. Hur Orm predikade för salthandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än Östen kunde tycka. Pojken hette Ulf, och från början
blev han mycket omkelad av Åsa och Ylva, som knappt
visste hur väl de ville honom för den stora tjänst han
gjort dem alla. Äsa satte sig att själv göra bättre kläder
åt honom; och hon och fader Willibald voro ense om att
Guds finger kunde märkas i vad denne stackars pojke
gjort för dem, liksom om han sänts till deras räddning
från ondskans anslag. De utfrågade honom, om hur han
kommit samman med handelsmännen, Han hade rymt,
sade han, från en elak släkting nere vid kusten, hos vilken
han lidit mycken nöd alltsedan båda hans föräldrar
drunknat på fiske när han var helt liten; och av
handelsmännen hade han nyttjats som hästvaktare.
— Men de voro snåla med maten, sade han, så att det
bästa jag fick var vad jag stal i gårdarna; och på nätterna
skulle jag se till hästarna och fick stryk om något hände
med dem. Men det värsta var att jag nästan aldrig fick
rida, hur trött jag än blev av att följa foran. Likväl hade
jag det bättre hos dem än där jag förut varit; men jag
hyste ingen kärlek till Östen och de andra, och det är väl
att jag blev fri från dem här. Ty här har jag fått vad jag
aldrig förut haft: nog mat att äta och en säng att sova i;
och hos er vill jag därför alltid bli kvar, om ni inte köra
bort mig. Och jag är inte rädd för att bli döpt, om ni
tycka att det kan behövas.
Fader Willibald sade honom att behovet fanns, därom
rådde intet tvivel, och döpt skulle han bli, så snart han
hunnit bli något litet undervisad i Kristi lära. Ylva satte
honom att vakta Oddny och Ludmilla, som nu blivit
rörliga och lätt försvunno utomhus och ett par gånger till
allas förskräckelse hittades nere vid ån. Pojken skötte den
sysslan med heder och följde flickorna överallt; detta,
tyckte han, var bättre än hästvakt. Han kunde vissla på
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
