Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Femte kapitlet
OM DET STORA KRISTNINGSGILLET, OCH
HUR DE FÖRSTA SMÅLÄNNINGARNA
BLEVO DÖPTA
När bina svärmat och det första höet bärgats in, var
tiden inne för Orms stora kristningsgille. Det varade i
tre dagar, såsom Orm ville ha det, och från början fick
det namn om sig såsom ett märkligt gille, enär intet
vapen blodades under hela tiden, och detta ehuru alla
gäster varje kväll voro så druckna som någon kunde önska
sig på en stormans gästabud. Den enda olycka som
hände var att två unga män första kvällen, när deras rus
var nytt, gingo in till de stora hundarna för att leka
med dem. Den ene kom fort ut igen, utan annan skada
än rispor och rivna kläder; men den andre, som vältes
omkull och skrek mycket, frälstes av ett par av gårdens
kvinnor, som hundarna voro vana vid, och släpades ut
med armar och händer sargade och ena örat borta. Det
skrattades mycket åt detta, och hundarna berömdes som
en prydnad för hela bygden; men mera lek med dem
blev inte av.
Åsa och Ylva hade bekymmer med att få
sovplatserna att räcka åt alla, ty det hade kommit flera gäster än
de väntat, och mycken vuxen ungdom hade följt med;
och fast många av de äldre varje kväll somnade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
