Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bämken där de sutto, eller på golvet nedanför, och blevo
liggande kvar där över natten utan att vara till besvär, var
det likväl trångt överallt. Ungdomen fann sig gott till
rätta; ty ungmörna fingo sova i den ena ladan, och de
unga männen i den andra, i nytt, gott hö; och ehuru det
för mången visade sig svårt att hitta till rätt lada, eller
stanna kvar där, förnummos inga klagomål om den
saken. På morgonen mumlade flickorna sedesamt med sina
mödrar, om vad vilsekommenhet de råkat ut för i höet,
och fingo förmaningar att se väl upp nästa natt, så att
det inte då bleve någon annan som komme att snava
över dem, ty sådant kunde vålla dåligt anseende; och
många överläggningar höllos därefter mellan de ungas
föräldrar, så att sju eller åtta giftermål voro så gott som
uppgjorda innan gillet tog slut. Orm och Ylva gladdes
åt detta; ty sådant visade att gästerna trivdes på deras
gille, både unga och gamla; och fader Willibald morrade
endast stillsamt för sig själv, utan att bry sig om att säga
något i detta ärendé.
Men eljest hade fader Willibald en del att säga vid
detta gille; och strax första dagen, när alla bänkats i
kyrkan och välkomstölet bjudits omkring, tände han
framför altaret, där korset satts upp, tre sköna vaxljus,
som Äsa och han själv hjälpts åt att stöpa, och talade till
de församlade om det helgade ställe där de sutto.
— Och den Gud som råder här, sade han, och som är
den ende sanne, är vishetens, styrkans och lyckans Gud;
och hans hus, där ni fått träda in, är Fridens Hus. Ty
så är det med honom att han dväljes i stor frid, och av
den skänker han åt dem som komma till honom. Hit ha
ni kommit ur vantro och stort mörker, för att en stund
sitta i hans närhet; och till vantron och mörkret vända
ni åter, när ni gå härifrån, för att gödas i synd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
