Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Låt oss få höra visan, sade Orm.
Gisle fick nu framsäga sitt verk för alla, och först
var han osäker i rösten. Men när han märkte att de
Iyssnande gillade vad han gjort, och att själve Orm nickade
åt honom, föll rädslan ifrån honom; och han förmådde
nu möta Rannvis ögon utan att skygga.
— Jag kan nog göra flera, och som äro bättre än så,
sade han stolt till henne när han satte sig.
Svarte Grim, hans fader, satt grinande i stor
belåtenhet; han sade att han själv stundom känt sig lagd för
skaldskap i sina unga dagar, fast annat kommit emellan.
— Men likväl är detta ett märkligt ting, sade han; ty
pojken är folkskygg, och allra räddast är han när det
finns flickor i närheten, fast han gärna själv ville ha
det annorlunda.
— Dem behöver han inte vara rädd för nu längre,
tro du mig, Grim, sade Ylva. Ty nu, sedan han visat att
han är skald, komma de att hänga om halsen på honom,
så många det finns plats till. Mer än en gång hörde jag
min fader säga, och han var full av vishet i alla ting, att
liksom flugorna kretsa kring all slags föda, och villigt
smaka på allt, men lämna allt annat när de få lukt på
honungskrukan, så är det också med ungmör när en
skald kommer i närheten.
Orm satt med bekymrad min och stirrade ned i sin
ölkanna, utan att höra på vad som sades. Åsa ville veta
om någonting fattades honom, men han endast
brummade förstrött och svarade ingenting.
— Han gör vers, om jag känner honom rätt, sade
Ylva; då ser han sådan ut. Ty det är en egenhet med
skalder, att om två äro tillsammans och den ene gör
något, har den andre ingen ro innan han har satt samman
en bit som han tycker vara bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
