Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orm höll händerna på knäna och vaggade fram och
tillbaka på bänken; han suckade tungt och mumlade för
sig själv med hålig röst. Men slutligen fick han det att
stämma; han nickade lättad och slog näven i bordet,
för att göra sig hörd i bullret. Därpå framsade han
detta:
Ej lär du nämna mig
vän, kung Sven.
Ont må du ämna mig
än, kung Sven.
Hjälp finns dock, mycket värd:
Gud och vasstungat svärd
vänfasta lämna mig
den, kung Sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>