Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döpa deras späda barn, om det skedde med högtidlighet
och i samma kar där Harald Ormsson döpts; men för
egen del ville alltjämt ingen av gästerna lova något
säkert, hur godlynta de än kände sig av all välfägnad. Och
därmed fick han ge sig till tåls, fast han hoppats på mera.
Nästa dag, som var den sista dagen av Orms gille, kom
det till det skarpaste drickandet. Ty Orm hade ännu
kvar rikligt med rökt fårkött och det mesta av en färsk
oxe samt två kar med gästabudsöl och ett litet kar med
starkt mjöd av lindhonung; och han sade att det varken
skulle lända honom eller hans gäster till heder om något
av detta funnes kvar vid gillets slut. Alla gästerna voro
måna om sin egen heder och hans; de lovade att göra sitt
bästa och togo i med allvar alltifrån arla morgonstund;
och nu var det meningen, sade de med tillförsikt, att både
värd och präst skulle hamna under bordet innan den sista
skvätten tömts.
Orm tog prästen avsides för att fråga honom till råds.
Han ville veta, sade han, om det vore lagligt inför Gud
att döpa hedningar som voro medvetslösa av druckenhet.
— Ty det synes mig troligt att mycket gott då skulle
kunna uträttas fram mot kväll, så som denna dagen artar
sig.
Fader Willibald svarade att detta vore en svår fråga,
som ofta varit föremål för tveksamhet bland heliga män
i omvändelseverket.
— Somliga hålla före, sade han, att sådant är tillåtligt
när djävulen är alltför envis; och de stödja sig på att den
store kejsar Karl, när han döpte vilda sachsare som höllo
hårt fast vid sitt gamla djävulskap, stundom lät döva de
mest genstörtiga med klubbslag när de släpades fram till
dopet, för att stävja deras våldsamhet och hädiska tjut.
Ingen kan förneka att djävulen villas svår förtret även
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
