Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjätte kapitlet
OM FYRA SÄLLSAMMA TIGGARE, OCH HUR
ERINS MÄSTARE KOMMO FADER
WILLIBALD TILL HJÄLP
De sågo ut som tiggare göra mest, vandrande till fots
med påse och stav, när de kommo fram till gården och
bådo om mat och dryck. Ylva satt på bänken framför
boningshuset i viktigt samtal med Gisles och Rannvis
mödrar; ty dessa båda ungdomar hade i stor belåtenhet
kommit till henne på morgonen och sagt att de trivdes
gott med varandra och bett henne att lägga goda ord för
dem hos föräldrarna, på det att de måtte få gifta sig
ju förr desto hellre; och Ylva hade villigt lovat att hjälpa
dem i denna sak. När det sades henne att tiggare stodo
vid porten, lät hon kalla på Orm; ty det var hans påbud
att ingen främling finge släppas in utan att han själv
bestämt det.
Orm synade vandrarna, och de svarade villigt på hans
frågor; men han tyckte knappt att de tedde sig som
vanliga tiggare. Den främste av dem var en storvuxen man,
bred över bringan och fetlagd, gråsprängd i skägget och
med skarpa ögon under sitt hattbrätte; när han rörde på
sig, släpade han ena benet, som såg ut att vara styvt i
knät. Han talade med mullrande röst, och det hördes att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
