Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina stora öron. Det var allas mening att maken till män
aldrig förr hade synts till i dessa trakter.
— Du talar väl, sade Gudmund i Uvaberg, och
likväl är det inte lätt att tro allt vad du säger; ty om ni
båda äro så stora mästare i ert eget land, varför ha ni
då kommit till Nordlanden, där det är långt mellan
kungarna?
Felimid smålog och nickade.
— Det kan du väl fråga, sade han, ty Irland är ett
land som ingen lämnar godvilligt; och jag kan gärna
berätta hur vi kommo därifrån, även om vad jag säger kan
låta som självberöm. Det må ni alla veta, att vi båda, jag
och min broder, äro landsflyktiga för en bedrifts skull,
som kanske ingen skulle kunnat utföra utom vi; och
därmed hänger det samman så, att när vi ännu voro helt
unga män, men redan fullärda i vår konst, voro vi
gycklare hos den gode konung Domnal av Leighlin. Han var
en man som tyckte om skämt och musik, Guds ord och
hjältesägner, skaldskap och kvinnofägring och de gamlas
vishet; och oss visade han mycken heder och lönade oss
med silver och kor och ypperlig betesmark. Därför
älskade vi honom högt och trivdes väl hos honom, och vårt
enda bekymmer var att undgå att bli feta i vår välmåga,
ty det är bland det värsta som kan hända i vårt yrke.
Hans granne var konung Colla av Kilkenny; denne var en
farlig man, full av högmod. och skicklig att tänka ut
anslag mot sina grannar. Nu kom en pingst med stor fest
hos kung Domnal, och med mycket att göra både för
hans präster och skalder och för oss; ty kungen trädde i
gifte med Emer, dotter till konungen av Cashel. Hon såg
ut som en kungamö skall se ut, klarögd och purpurmynt
och mjäll i hyn, högbröstad och midjesmal och bred över
höfterna, och med flätor så långa att hon kunde sitta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
