Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår stamfader, Flann Långöra, i forna dagar gycklade
inför konung Conchobar Mac Nessa av Ulster, och inför
hjältarna av den Röda Grenen som voro med honom i
Emain Macha. Och för oss alla av Flann Långöras ätt blev
det med tiden en sedvänja och en lag, att vi endast fingo
gyckla inför kungligt blod, från den stund vi blivit
fullärda i vår konst och fått rätt att kalla oss mästergycklare.
Och det må ni alla veta, att vi som gyckla inför kungar
inte endast ha det svåraste av alla yrken utan också det
som här på jorden är alla människor till störst nytta. Ty
en surmulen konung, och hans kämpar när de täras av
långtråkighet, äro farliga för alla människor; men när
goda gycklare skänka dem förlustelse, sitta de skrattande
vid sitt öl och gå belåtna till sängs och låta grannar och
undersåtar vara i fred. Näst prästerna är det därför vi som
ha det viktigaste värvet; ty prästerna skänka himmelsk
lycka, genom sin makt hos Gud, och vi skänka jordisk,
genom vår makt över konungars lynnen. Och emedan
kungarna äro många på Irland, äro också gycklarna där de
bästa i världen och av många slag: tumlare och narrar och
buktalare, härmare av djur och förvridare av kropp och
ansikte, svärdslukare och äggdansare och frustare av eld
genom näsborrarna. Men den sanne mästergycklaren är
den, som inte kan en eller två av dessa konster, utan alla.
Och det anses av kloka män på Irland, att de bästa bland
oss alltjämt äro nästan lika goda som konung Conaires
tre gycklare i forna dagar; om dessa är det sagt, att
ingen som såg dem kunde låta bli att brista i skratt, inte
ens den som satt med faderns eller moderns lik
framför sig.
Det var tyst kring bordet, och alla lyssnade ivrigt till
vad han sade eller stirrade på hans broder, som satt med
liknöjd min och långsamt vippade fram och tillbaka med
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
