Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ha de det bra där? frågade Spjalle.
— De sitta i Guds klaraste salighet och ha det långt
bättre än människoförstånd kan fatta.
— Då ha de fått sin lott bättrad mycket, sade Spjalle,
ty hos kung Erik räknades de bland trälarna.
Ylva brast i skratt.
— Och då finner du dig mera värd beröm än klander,
för att du hjälpt till att sända dem dit, sade hon.
Fader Willibald såg strängt på henne och sade att sådant
lättfärdigt tal gjorde honom bedrövad.
— När du ännu var en tanklös ungmö, då kunde det
så vara, sade han; men nu borde du veta bättre, när du är
en förståndig husfru med tre barn och fått mycken
undervisning.
— Jag har det från min fader, sade Ylva; och jag vet
inte att han stort bättrades, hur många barn han fick och
hur mycket han än undervisades av dig och biskop Poppo.
Fader Willibald skakade på huvudet och strök sig med
handen långsamt över hjässan, såsom han alltid gjorde när
samtalet föll på kung Harald; ty där bar han ännu
märket efter ett krucifix, som kungen en gång i otålighet
ryckt till sig och slagit honom över huvudet med.
— Förvisso var kung Harald en stor syndare, sade fader
Willibald; och det var nära att jag kommit bland
martyrerna den gång han slog mig. Men i mycket var
han dock kung Davids like, det märks bäst när vi jämföra
honom med kung Sven; och han skulle knappt tyckt om
att höra sin dotter skämta om dråp på präster.
— Syndare är vi alla, till och med jag, sade Orm; ty
mer än en gång har jag burit hand på präster, när vi
stormade städer i Kastilien och Leon och brände deras kyrkor.
De stredo tappert mot oss, både med spjut och svärd, och
det var min herre Almansurs befallning att de alltid skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
