Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödas främst av alla. Men det var innan jag visste bättre,
och därför är det min tro att Gud inte räknar strängt
med vad jag gjorde då.
— Jag har kommit i bättre sällskap än jag trodde, sade
Spjalle.
Den bleke unge mannen med det lilla svarta skägget,
som var den fjärde bland främlingarna, hade hittills
suttit tyst med sorgmodig min; nu suckade han och tog till
orda.
— Alla äro syndare, det är sant, sade han; men ingen
bland er bär på så svår syndabörda som jag. Rainald heter
jag, Guds ovärdige präst, och är kanonicus hos biskop
Eckard i Slesvig. Men jag är född i Zälpich i
Lotharingien, och förr var jag magister i domskolan vid
kröningskyrkan i Aachen. Och hit upp är jag kommen för
min synds och min olyckas skull.
— Det må jag säga, sade Orm, att bättre tiggare får
man leta efter, ty alla ha ni något att komma med. Och
om din berättelse är god, vilja vi gärna höra den.
— Berättelser om synd äro alltid goda, sade Ylva.
— Endast om man lyssnar till dem med allvar och för
att lära sig bättring, sade fader Willibald.
— Min berättelse är full av allvar, sade magistern
sorgset; ty alltsedan mitt tolfte år är jag en olycksman. Det
må ni veta att i en jordkula invid vägen mellan Zälpich
och Heimbach bor spåkvinnan Radla, som ser in i det
tillkommande. Till henne fördes jag av min moder, som
ville veta om allt skulle gå mig väl ifall jag sattes i
prästskola; ty jag hade stor åstundan att bli en Kristi tjänare.
Spåkvinnan tog mina händer i sina och satt länge
vaggande och stönande med slutna ögon, så att jag höll på
att förgås av rädsla. Till sist började hon tala och sade
att jag skulle bli en god präst och att mycket skulle gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
