Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VIII. Om den syndige magisterns andra synd, och om den bot han fått sig pålagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes lusta, och en gång efter mässan stod hon ensam och
väntade på mig i vapenhuset och bad om min välsignelse.
Den gav jag henne; och därefter såg hon noga på mig och
sade att om jag lade mig till med hår och skägg, såsom
hövdes en man, skulle jag duga till annat än att säga
mässan: »och hos mig är du välkommen när du vill, och det
besöket skall du inte ångra», sade hon. Därmed grep hon
mig vid öronen och kysste mig skamlöst, fast min diakon
stod bredvid, och lämnade mig kvar i stor blygsel och
förskräckelse. Jag var nu, med Guds hjälp, stark mot kvinnor
och besluten att vandra ostraffligen; dessutom kunde hon
inte i skönhet mäta sig med de båda som förlett mig i
Maastricht. Därför fruktade jag inte att falla i synd med
henne; men jag kände rädsla inför hennes galenskap, och
det var en olycka att den gode biskop Eckard nu var
borta, ty han hade rest till ett kyrkomöte i Mainz. Jag fick
diakonen att tiga med det han sett, fast han skrattade
mycket i sitt oförstånd, och den kvällen bad jag ivrigt till
Gud om hjälp mot denna kvinna. Därav kände jag mig
förunderligt styrkt; och jag tyckte mig förstå att hon
kommit i min väg på det att jag måtte visa vilken
ståndaktighet jag nu ägde mot köttets lockelser. Men nästa gång
hon kom till kyrkan, kände jag likväl åter stor skräck;
och så fort jag kunde, medan sången ännu ljöd, flydde jag
in i sakristian för att undgå henne. Men utan att sky
något var hon efter mig innan jag hunnit slippa ut, och ville
veta varför jag inte synts till hemma hos henne fastän hon
inbjudit mig. Jag svarade att många viktiga ting uppfyllt
min tid. »Ingenting är viktigare än detta», sade hon, »ty
du är den man jag vill gifta mig med, fast du är rakad;
och jag trodde dig ha förstånd nog att inte låta mig sitta i
väntan, efter vad jag lät dig märka sist.» Jag var nu i
svår förvirring och visste endast svara att jag för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
