Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VIII. Om den syndige magisterns andra synd, och om den bot han fått sig pålagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tings skull omöjligt kunde lämna kyrkan medan biskopen
var borta; men därpå steg mitt mod, och jag sade henne
med allvar att Kristi tjänare helst borde leva ogifta och att
alla de heliga kyrkofäderna voro ense i att strängt ogilla
den kvinna som trädde i gifte för fjärde gången. Hon blev
blek vid mina ord och kom emot mig utan att låta mig
tala till slut. »Är du snöpt som en gälloxe?» sade hon.
»Eller håller du mig för att vara för gammal?» Hon såg farlig
ut i sin vrede, och jag grep ett krucifix och höll upp emot
henne och började läsa bönen för onda andars fördrivande;
men hon ryckte det ur min hand med sådan kraft att hon
slant och föll baklänges och slog huvudet mot den stora
klädkistan. Men hon var genast på fötter igen och skrek
högt på hjälp; och jag gjorde detsamma utan att veta vad
jag gjorde. Och därmed fullkomnades mitt öde, som det
inte fanns undflykt ifrån; ty i den strid som nu blev i
kyrka och vapenhus och utanför, mellan hennes följe, som
ville hjälpa henne, och goda män från staden, som ville
hjälpa mig, dödades män på båda sidor, och däribland en
underdiakon, som blev huggen med svärd, samt kaniken
Andreas, som kom springande från biskopshuset för att
stilla striden och fick en sten i huvudet och dog nästa dag.
Äntligen blev kvinnan fördriven, samman med de män
hon hade kvar; men min förtvivlan var stor, när jag såg
allt som hänt och att präster dödats för min skull. När
biskop Eckard återvände och fick höra allt, fann han att
det mesta av skulden var min; ty han hade befallt att
kvinnan Thordis skulle behandlas med tålamod av oss alla,
och däri hade jag svårt brustit. Det rätta, sade han, hade
varit att göra henne till viljes. Jag bad honom att pålägga
mig det strängaste straff, emedan jag kände min synd fast
den varit omöjlig att undvika; jag berättade för honom
om häxans spådom och hur det som nu skett var den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
