Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VIII. Om den syndige magisterns andra synd, och om den bot han fått sig pålagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kung Olaf Tryggvesson, som säges ha blivit en god
kristen. Eller också fara vi i österväg, till kung Valdemar i
Gårdarike, som har stort namn om sig för makt och
rikedom och för givmildhet mot konstförfarna män.
— Till honom är det lång väg, sade Orm.
— Vi äro hemlösa vandrare på jorden, sade de, men så
långt som kungar finnas gå vi gärna, ty hos alla äro vi
välkomna. Och bortom Gårdarike råder kejsar Basilius,
han som kallas Bulgardödaren och som är den mäktigaste
av världens herrar, nu sedan kung Harald och kung Erik
äro döda; fast det kan vara att den unge kejsaren i
Tyskland inte gärna skulle höra detta sägas, inte heller konung
Brian hemma hos oss. Vi ha hört sägas av vittfarna män
att kejsarens gycklare i Miklagård ha stort anseende och
förmå utföra svåra ting, och särskilt ha vi hört berättas
om ett konststycke som de gjorde inför sändebud från den
gamle tyske kejsaren, i de dagar då kejsar Nikeforos rådde
i Miklagård. De gjorde det med förunderlig klättring på
en stång; och den konsten känna vi icke till, fast vi eljest
tro oss veta mer än andra. Därför kunde det vara lönt att
få se hur skickliga de äro, och att visa dem vad Erins
mästare förmå. Och det vore förvisso en stor heder för oss att
få gyckla inför kejsar Basilius, och för honom att få besök
av oss. Men först ämna vi oss nu till Uppsala, till den unge
kungen där, och då är det bäst att vi hålla sällskap med
Spjalle. Ty han är en god man att gå tiggande med.
Så blev det; och efter några dagar, sedan han känt sina
krafter bättras, band Spjalle åter fast kungasvärdet vid
sitt ben, och han och de båda mästarna togo upp sina
påsar och tiggarstavar. De fingo riklig vägkost av Åsa och
Ylva, så att de sade sig ha föga hopp att en gång till på sin
väg möta sådan gästfrihet som kommit dem till del på
detta ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
