Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VIII. Om den syndige magisterns andra synd, och om den bot han fått sig pålagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och om vi ses igen, sade Felimid till Orm vid
avskedet, skall du veta att du alltid har goda vänner i oss.
— Det kunde jag väl önska, att få se er igen, sade Orm;
men lägga ni er väg åt Miklagård, lär det få stanna vid
önskan. Ty här sitter jag i stillhet, och ser barn födas och
grödor gro, och kommer nog aldrig mer på resa.
— Vem vet? Vem vet? sade de små långörade männen.
Och därmed nickade de och fingo med sig en välsignelse
av fader Willibald och drogo sina färde med Spjalle.
Men magister Rainald stannade kvar hos Orm en tid
framåt; ty så hade befunnits klokast för hans del. Alla
voro ense om att han inte på egen hand kunde ge sig upp
över gränsen för att leta efter fader Sebastian, ty då skulle
han hinna bli fångad eller dräpt till ingen nytta, långt
innan han fått något uträttat. Därför bestämdes det att han
skulle stanna på Gröning tills tiden kom för
gränsbygdernas stora ting vid Kraka-sten, som nu snart skulle hållas.
Ty där, sade Orm, kunde kanske någonting bli gjort för
att få hans ärende främjat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
