Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - X. Om kvinnokonsterna vid Kraka-sten, och hur Blåtunga fick ett märke i eggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre döda burits bort från envigesplatsen. Men oftast
skaffade sig detta ting gott eftermäle, så att alla kunde gå
nöjda därifrån och ha något att berätta vid hemkomsten.
Där drevs också mycken handel, med trälar, vapen och
oxar, smidesjärn och kläde, skinn, vax och salt, så att
stundom köpmän kommo dit ända från Hedeby och
Gotland. Fordom hade det hänt att kungars betrodda män
kommit dit, både från danerna och från Uppsalakungen,
för att värna kunglig rätt vid tinget och spana efter
förlupna män; men dessa utsändingar hade bönderna slagit
ihjäl, och deras huvuden hade satts upp i enrisrök och
därpå skickats hem, såsom ett tecken åt kungarna att
gränsborna helst ville sköta sig själva. Men stallare och
skeppshövdingar från jarlar i Skåne och Västergötland
sågos stundom där, för att värva goda stridsmän till
utlandsfärder.
Därför var tinget vid Kraka-sten en stor högtid för
alla i gränslandet, så att folk ofta hade sin tideräkning
från ting till ting.
Det sades att stenen i forna dagar satts upp av Rolf
Krake, vid hans färd genom dessa nejder; och varken
konungar eller gränsbor hade därefter djärvts rubba det
märke han satt mellan daners och svears utmarker. Det
var en hög och väldig sten, sådan som endast män i
forna tider förmått resa; den stod i öppen mark på en kulle
och skuggades av en hagtorn, som hölls för att vara ett
heligt träd och lika gammalt som stenen, Kvällen före
tinget var det bruk bland virdarna att tvenne bockar
under sällsam fejd offrades vid stenen och deras blod fick
rinna på marken; det sades att av detta blod gick mycken
kraft i trädet, och även av det som spilldes kring stenen
vid envigena, så att trädet ännu frodades, trots sin ålder,
och alltid stod rikast i blomning året efter ett ting. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
