Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - X. Om kvinnokonsterna vid Kraka-sten, och hur Blåtunga fick ett märke i eggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de som sågo det blomma voro få, utom fåglarna bland
dess kvistar och örn och glada och markens strövande
djur; ty åt alla håll från Kraka-sten låg vildmarken
milsvid och tom på människor.
När Orm nu rustade sig att fara till tings, kommo
många bönder till Gröning för att ha följe med honom,
både Gudmund i Uvaberg och Svarte Grim och andra;
han lämnade Rapp hemma för att se till gården och tog
med sig de båda prästerna och två av sina män. Alla
kvinnorna ömkade sig mycket över magistern, som nu skulle
i träldom, men själv sade han att detta var som det skulle.
Åsa och Ylva hade sytt nya kläder åt honom, både tröja
och kjortel och skinnbyxor; och Orm hade tyckt att de
gärna kunde få kosta på honom dessa ting, emedan det
skulle gå lättare att få honom utbytt om han hade goda
kläder som hans husbonde kunde ha bruk för.
— Ty ni må inte tro att han själv kommer att få nöta
dem länge, sade han.
Torgunn kom med en näverskäppa full av god
vägkost, som hon gjort i ordning åt magistern. Rapp
grinade illa åt detta, men hon fick sin vilja fram och sade
att hon gav denna skänk till tack för hjälpen med knäet
och även för att få en god välsignelse i gengäld.
Magistern satt blek till häst och välsignade henne och alla de
andra med sköna ord, så att kvinnorna fingo tårar i
ögonen, Fader Willibald, som också satt högt till häst,
framsade nu en bön för lycklig färd, mot vilddjur och rövare
och all farlighet för färdemän, och därmed red flocken
åstad till tings, väl väpnad och manstark.
De nådde fram till stenen en stund före skymningen
och lägrade sig samman med andra flockar på göingarnas
vanliga lägerställe, vid en bäck som rann fram bland snår
och björkar söder om stenen; där syntes spåren av deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
