Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - X. Om kvinnokonsterna vid Kraka-sten, och hur Blåtunga fick ett märke i eggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göingar och finnvedingar. Ty mer än en gång hade det hänt
att de som av nyfikenhet kommit för nära stenen, medan
kvinnorna voro där, fått se farande spjut och huggande
svärd såsom sin sista syn, innan de hunnit få se
någonting annat. Men nyfikna unga män bland göingarna, och
även de bland finnvedingar som inte voro för svårt
druckna, voro likväl vid gott mod inför vad som nu
kunde väntas. Så snart månen började skönjas vid
skogsbrynets rand, klättrade somliga upp i träd, där de hade god
utsikt, under det andra kröpo fram bland snår och
buskar, så nära stenen de vågade sig.
Fader Willibald tyckte mycket illa om allt detta.
Mest var han missnöjd med att unga män i Orms följe,
som undfått dopet vid det stora gillet och därefter
stundom kommit till hans kyrka, voro lika ivriga som de
andra att få se vad de kunde av trolldomen vid stenen.
— Allt detta är djävlars verk, sade han; och jag har
hört sägas att dessa kvinnor bruka ränna omkring vid
stenen i skamlös nakenhet. Envar som fått dopet bör väpna
sig med starkhet från Kristus inför styggelse sådan som
denna. Bättre vore att ni hjälptes åt att yxa till ett kors,
som kunde resas här framför elden för att skydda oss
från djävulskap denna natt. Själv är jag för gammal för
sådant och ser dåligt bland träden.
Men det svar han fick var att alla kors och allt
döpelsevatten i världen inte skulle hindra dem från att se vad
virdarnas kvinnor nu skulle ha för sig.
Magister Rainald satt bredvid Orm i kretsen runt
matkitteln. Han satt hopkurad med sänkt huvud och
vaggade fram och tillbaka; han hade fått bröd och rökt
fårkött som de andra, men visade ringa matlust. Det
brukade vara så med honom när han begrundade sina synder.
Men när han hörde fader Willibalds ord, reste han sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
