Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - X. Om kvinnokonsterna vid Kraka-sten, och hur Blåtunga fick ett märke i eggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägereldar från forna ting. Bortom bäcken lågo
finnvedingarna och från dem förnams stort larm och
hojtande. Det sades vara en större försakelse för dem än för
andra att sitta utan öl vid Kraka-sten, och därför var det
hos dem gammal sed att komma druckna till tinget. Både
göingar och finnvedingar lågo ett stycke borta från
bäcken och kommo endast fram till den för att vattna
hästarna och fylla sina kittlar; ty av ålder hölls det för att
vara bäst att de inte trängdes med varandra i onödan, om
tingsfrid skulle kunna råda mellan dem.
Virdarna kommo sist till platsen. På dem kunde man
se att de voro ett släkte för sig själva, som inte liknade
annat folk. De voro resliga män med silverringar i
öronen och med svärd som voro längre och tyngre än andras.
De hade rakade hakor, långt läppskägg, som hängde ned
på båda sidor om munnen, liknöjda ögon och en korthet i
sitt tal. Det sades bland grannar att högmodet i deras
skick kom sig av att de styrdes av sina kvinnor och inte
ville låtsas om detta inför främlingar; men få djärvdes
höra sig för om den saken hos dem själva.
De hade sitt lägerställe vid en dunge öster om stenen,
där bäcken rann bredast; där voro de på avstånd från de
andra, såsom de bäst trivdes med. De voro de enda som
hade kvinnor med sig till tinget. Ty bland virdarna var
det gammal tro att bästa boten mot kvinnors
ofruktsamhet fanns vid Kraka-sten, för dem som där gjorde vad
åldrig vishet föreskrev; och gifta unga kvinnor, som
gingo barnlösa i äktenskap med fullgoda män, voro
därför alltid ivriga att följa med till tings. Vad de hade att
göra skulle ske nu, under den nya fullmånen; denna kväll
rådde virdarna ensamma om stenen, och deras månhet om
att ingen främling skulle se vad deras kvinnor hade för
sig efter månens uppgång var väl känd både bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
