- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
140

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnes annan råd än att höra vad kvinnorna hade att
säga.

— Virdarnas kvinnor äro fullgoda vittnen enligt vår
gamla lag, sade han, ehuru ingen kan säga hur så kan ha
blivit bestämt. Och det är sant att vi inte bruka släppa
fram dem i onödan. Ty att leta efter sanningen hos en
man kan vara som att leta efter göken i djupa skogen.
Men att leta efter sanningen hos en kvinna är som att leta
efter ekot av gökens rop. Men här äro nu kvinnorna de
enda som sett vad som hänt. Och dråp på präst på helig
plats är en sak som bör dömas med omsorg. Må de därför
bli hörda.

Kvinnorna hade hållit sig redo och kommo nu fram,
hela flocken på en gång, både de unga som hoppat kring
stenen och käringarna som varit till hjälp. Alla voro i sin
bästa utstyrsel, med armringar och halskedjor och breda
maljor och brokiga huvuddok; de syntes skygga i början
när de trädde fram mellan domare och nämnder. De hade
magistern med sig; han såg eländig ut och hade
händerna hopbundna och ett rep om halsen som ett par av
käringarna ledde honom i, liksom när de lett bockarna till
stenen. Ett stort skratt från nämnder och menighet ljöd
vid denna syn.

Ugge lade huvudet på sned och krafsade sig bak örat
och såg på dem med bekymrad min, Han sade att de nu
skulle tala om för honom hur det tillgått vid Styrkars
död: om deras fånge fört dråpslag mot honom eller ej. De
borde säga vad som verkligen hänt, och ingenting annat;
och det vore väl, sade han, om endast två eller tre ville
vittna åt gången.

Först voro kvinnorna rädda för ljudet av sin egen röst
och tisslade med varandra och hade svårt att få någon
att börja; men snart kommo de i gång och började vittna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free