Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrek hon, och haft min bärgning av honom. Vad skall
jag nu leva av när han är död? Hör du vad jag säger,
gubbe? Här kommer nu en annan präst, en vacker ung
man som ser klok och foglig ut, och styr om hans död,
och ingen kan neka till att detta var på tiden. Och vilken
gottgörelse bjuder du då mig? Att slänga denne unge
man på spjut, till ingen nytta för någon! Men jag säger
dig att han skall dömas till mig, i stället för Styrkar som
jag mistat. Han är en duglig präst, och slutet på dansen
kring stenen skötte han till allas belåtenhet, och om nio
månader skall hela Värend kunna se vad hans sejd verkat.
En sådan präst komma många att ty sig till, med skänker
av alla slag, och då får jag min försörjning, antingen jag
skall taga honom till man eller ha honom som träl. Vad
har han på spjut att göra? Lägg dig hellre där själv, sen
du blivit galen av ålder och lärdom! Det är jag som skall
ha honom i dråpsbot, om det finns rättvisa i världen. Hör
du vad jag säger?
Hon riste sina knutna nävar framför Ugges ansikte och
såg ut som om hon tänkte spotta på honom.
— Hon har rätt, hon har rätt! Katla har rätt! ropade
kvinnorna. Vi vilja ha honom kvar i stället för Styrkar!
Vi behöva en sådan präst som han!
Ugge slog ifrån sig med båda händer och ropade allt
vad han kunde för att få dem tysta; och bredvid honom
var Olof Sommarfågel nära att falla baklänges av stenen
av glädje över den vises trångmål.
Men Sone den Synske reste sig nu från sin sten och
talade med en röst som kom allt att stillna.
— Frid har lysts över detta ting, sade han; och kloka
mäns tålamod är stort mot kvinnor. Det vore illa om vi
skulle behöva säga att friden störts, och värst vore det
för er, kvinnor; ty då kunde vi döma er att bli risade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
