Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför allt folket här, med gott björkris eller hasselspön; och
det skulle bli svår smälek för er att bära. Då skulle alla
dra på munnen vid er åsyn så länge ni levde, och ingen
av er kan önska detta. Därför må det nu vara nog med
skrik och okvädande. Men det är en sak jag vill fråga er,
innan ni gå undan från denna plats: Blev Styrkar slagen
av kristprästen eller blev han det ej?
Kvinnorna hade nu blivit stillsamma. De svarade
endräktigt att han alldeles inte rört Styrkar, han hade
endast ropat något och lyftat sitt kors, och då hade den
gamle fallit baklänges och dött. Detta, sade de, vore rena
sanningen; ty de kunde tala sanning lika väl som någon
annan, när de bara visste vad det tjänade till.
Nu fingo kvinnorna avträda, även käringen Katla med
sin fånge, medan Ugge överlade med sin nämnd. Några i
denna tyckte att prästen borde dödas; ty det vore tydligt
att han tagit livet av Styrkar med trolldom, och en
kristpräst borde man göra sig av med ju förr desto hellre.
Men andra motsatte sig detta och tyckte att en som
kunde trolla livet ur Styrkar vore värd att få leva. Ty då
hade han säkert också varit kvinnorna till nytta;
dessutom finge man tänka på vad käringen sagt, nu när ändå
ingen bot kunde krävas av göingarna. Slutet blev att
Ugge dömde, att Katla skulle behålla kristprästen som träl
till fjärde tinget efter detta och taga av honom vad
förtjänst hon kunde under den tiden. Varken Sone eller
någon annan hade något att invända mot denna dom,
— Själv kunde jag inte dömt bättre, sade Orm till
fader Willibald när de talades vid om detta; nu får han
samsas med käringen så gott han kan. Och i träldom
bland smålänningar skulle han ju ändå.
— Guds ande må ha varit över honom, trots hans
skröpligheter, när han gick upp mot hednaprästen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
