Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftfull och ståtlig kvinna, ännu inte gammal nog att
skrämma män; och hon berättade tydligt och allvarsamt bur allt
gått till. Hon och flickorna hade givit sig in i
vildmarken för att leta läkedomsörter och måst hålla på hela
dagen, emedan dessa örter börjat bli sällsynta. De hade
kommit längre åstad än de tänkt, och ett förskräckligt oväder
hade plötsligt kommit över dem, med tordön och hagel
och ösande regn, så att de blivit skrämda och genomvåta
och kommit vilse. De hade irrat utan att finna stig eller
spår, tills de vid en å hittat en jordkula där de fått tak
över huvudet; då hade de varit svårt medtagna av köld
och trötthet och hunger. Två män hade funnits i kulan,
jägare som höllo till där för fångst av utter, och hon hade
känt sig något tröstad vid att se att de inte sågo farliga
ut. Männen hade tagit vänligt emot dem och satt dem
vid elden och givit dem föda och värmt öl; och där hade
de suttit tills ovädret slutat, och då var det mörk natt.
Till dess, sade hon, hade hon endast varit rädd för
ovädret och för den värk hon började känna i ryggen av
att sitta frysande i våta kläder. Men nu blev hon rädd för
flickornas del, och det var en svårare rädsla. Ty männen
voro nu mycket tillfreds och sade att detta var det bästa
som kunnat hända, och att det var längesedan de sett
kvinnor; och de voro frikostiga med sitt öl, som de hade i
en kagge i hyddan, och värmde mera av det mot kylan, så
att flickorna började bli yra i huvudet för sin ungdoms
och oerfarenhets skull. Hon hade nu ivrigt frågat efter
vägen hem, och om den hade hon fått besked; men eljest
brydde sig männen endast om att sitta hos flickorna och
känna efter hur mycket de hunnit torka. Snart gick det
så långt att Slatte Räv tog två små trästickor i banden
och sade att flickorna nu skulle draga lott om vilken av
männen de skulle ligga närmast; då hade hon strängt sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
