Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att flickorna nu måste gå hemåt och försöka hitta
vägen så gott de kunde i mörkret. Men själv, hade hon sagt,
bleve hon tvungen att stanna kvar i hyddan, för den
svåra värks skull som hon fått av vätan.
— Och detta sade jag därför att jag tänkte att
männen kanske skulle foga sig och låta flickorna gå i fred, om
jag bleve kvar hos dem; och det syntes mig vara bäst att
jag toge på mig detta för flickornas skull, ty för mig bleve
skadan mindre, vad än dessa båda män kunde taga sig för
med mig. Men i stället blevo männen såsom rasande och
kallade mig vid de värsta namn och grepo mig båda och
hävde mig ut ur hyddan och ropade att de skulle hjälpa
mig med pil på strängen om jag inte fort komme därifrån.
Och hela den natten drev jag ensam i skogen i skräck för
vilddjur och gastar; och sedan jag nått hem och sagt vad
som hänt, och sedan folk varit vid jägarnas hydda och
funnit den tom på allt, både män och flickor och
utterskinn, låg jag länge i yrsel och stort elände av det jag fått
lida av dessa onda män.
Så vittnade änkan Gudny, och mot slutet talade hon
med tårad röst. Nu reste sig Gudmund i Uvaberg och sade
att han skulle föra talan för de båda unga männen. Ty
dels vore han måhända klokare än de, så att han bättre
kunde lägga sina ord, dels hade han mer än en gång hört
hur allt detta gått till, både av sin brorson Slatte och
Agne i Sleven och även av de unga kvinnorna själva. Därför
visste han lika gott besked om denna sak som någon
annan, eller kanske bättre; och om det vittnesbörd de nyss
hört av änkan Gudny kunde han säga, att mycket däri
vore riktigt, men det mesta likväl fel.
— Så säga både Slatte och Agne, sade han, att de sutto
i sin jordkula under ovädret, som var så strängt att de
knappt vågade hålla elden vid liv; och när de hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
