Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämmer utanför, kröp Slatte ut och fick se tre skapelser i
regnet med kjortlarna krängda över huvudet och blev
först rädd att det kunde vara skogstroll; Detsamma
trodde kvinnorna om honom, när de sågo hans huvud sticka
fram, så att de ryggade och skreko högt i rädsla. Då
förstod han att de voro människor och kom fram och fick
dem lugna. De följde honom villigt in och satte sig vid
elden, och ungmörna voro trötta och gräto smått. Men
änkan grät inte, och de säga att föga trötthet märktes hos
henne. Hon hade ögonen på dem hela tiden, där hon satt
och torkade vid elden; hon ville gnidas på ryggen och
värmas med utterskinn överallt; och sedan hon druckit som
en häst av deras varma öl, blev hon munter och tog av
sig det mesta av sina kläder. Ty på så sätt kändes värmen
mera, sade hon, och god värme var vad hon behövde.
— Nu äro både Slatte och Agne unga män, fortsatte
Gudmund, men inte dummare än vad folk är mest; och
vad änkor helst få i tankarna när de titta på män var
ingenting nytt för dem. Därför drogo de öronen åt sig och
sågo på varandra, när hon sade att flickorna skulle lägga
sig i ett hörn och att hon skulle vaka över deras sömn så
att ingenting hände dem. De ha sagt mig, både Agne och
Slatte, att de gärna skulle varit henne till lags om hon
kommit ensam till dem. Men det syntes dem båda att det
skulle vara föga manligt av dem att dela en änka, när
två fagra ungmör funnos till hands som kanske voro
lika villiga som hon; för sådant skulle de bli utskrattade
av allt förståndigt folk, som finge höra talas om denna
sak. Därför satte de sig nu hos flickorna och talade
stillsamt med dem och hjälpte. dem att värma deras fötter
mot elden. Flickorna kände sig bättre till mods nu, sedan
de fått både mat och dryck och värme; men de tordes
knappt se på männen. och hade inte mycket att säga. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
