Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dräng, för att de skulle lämnas som hälsning till dig och
din lille präst. Han har i sanning fått hårt straff för sitt
försök mot dig, när han både blivit döpt och mistat all
rikedom du vann från honom, och därtill sitt förstånd;
men fast han är min släkting vill jag inte säga att han fått
mera än han förtjänat, ty han var en alltför rik och
högättad man för att låna sig åt sådan handel som den han
gjorde upp med kung Sven. Detta har jag sagt honom,
och även att det inte blir någon sak mot dig för hans
skull; men det är säkert att han gärna skulle döda dig
om han finge tillfälle. Det är hans tro att han skulle bli
rask och munter igen, när han bara fått dräpa dig och din
lille präst.
— Detta tackar jag dig för, sade Orm. Nu vet jag hur
jag har det. För de båda präster han tog huvudena av finns
ingenting att göra, och jag har ingen hämnd efter dem.
Och mot honom själv skall jag försöka vara på min vakt,
om hans galenskap driver honom till något nytt försök.
Olof Sommarfågel nickade och fyllde åter vin i
muggarna.
Det var nu stilla i lägret, och ingenting hördes utom
ljudet av sovande män. En liten vind drog fram över
snåren, och det kom ett prassel i asplöven. De drucko nu
åter samman, och när Orm drack hörde han kvistar
knäckas i snåret bakom sig. Vid det han nu böjde sig fram för
att sätta tillbaka muggen på dess plats, förnams ett
flämtande ljud, som av en som drog djupt efter andan; Olof
Sommarfågel såg skarpt upp och ropade till, och Orm
vred sig till hälften och såg en rörelse och hann luta sig
än mera.
— Och det var tur att jag har god hörsel och var
snabb, sade han efteråt; ty spjutet strök så nära förbi att
det gjorde en rispa bak på halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
