Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kom nu ett vrålande ur snåret, och en man med
svärd for fram. Det var Östen i Öre; och det syntes
genast att han var galen, ty ögonen stodo orörliga i huvudet
på honom som på en gast, och det satt fradga i hans
mungipor. Orm hann varken få fram sitt svärd eller komma
på fötter; han slängde sig åt sidan och fick händerna om
den galnes ben, så att denne föll framåt över honom
samtidigt med att Orm fick ett hugg över höften. Därpå
hördes ett slag och ett kvidande ljud; och när Orm kom
på benen, stod Olof Sommarfågel med sitt svärd i
handen, och Östen låg kvar som han fallit. Han hade fått sin
frändes hugg över nacken och var redan död.
Män kommo nu springande, väckta av vrålet. Olof
Sommarfågel stod blek och såg på den döde.
— Där ligger han för min hand, sade han, fast han
var min frände. Men jag vill inte att en gäst skall
överfallas hos mig, inte ens av en galning. Dessutom spräckte
hans spjut min gästabudskruka, och för den saken hade
jag dräpt vem som helst.
Krukan låg i spillror, och han blev mycket beklagad
för denna förlust, ty en sådan klenod skulle vara svår
att återfinna.
Han lät sina män bära den döde till kärret och sänka
honom där och fästa honom med spetsade stakar genom
kroppen; ty eljest gingo galningar gärna igen och voro
de värsta bland gengångare.
Orm hade kommit ifrån detta med en rispa i nacken
och ett sår vid höften. Detta hörde inte till de farliga, ty
svärdseggen hade kommit mot hans kniv och matsked,
som han hade vid bältet där. Han kunde därför själv
återvända till sitt lägerställe; och när han skildes från
Olof Sommarfågel, togo de varandra i hand.
— Du har mistat din sköna kruka, sade Orm, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
