Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XII. Tinget vid Kraka-sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är illa; men du har blivit en vän rikare, om det kan vara
dig till tröst. Och det vore väl om jag själv vunnit lika
mycket.
— Det har du, sade Olof Sommarfågel; och det är inte
litet vi därmed vunnit, du och jag.
Mellan dem rådde stor vänskap allt framgent.
Sista tingsdagen vidtogs det att allmän fred skulle råda
till nästa ting; och därmed slöts detta ting vid
Kraka-sten, som i mångas tycke inte var mycket att skryta
med, enär intet enda gott envig utkämpats.
Fader Willibald gick till virdarnas läger för att leta
efter magistern och säga honom farväl; men honom hade
redan kvinnan Katla dragit åstad med. Orm ville ha Toke
med sig hem, men denne kunde inte komma ifrån för all
sin skinnhandels skull. De kommo överens att de skulle
gästa varandra årligen och alltid hålla sin vänskap vid
makt.
Nu red var och en till sitt; och Orm kände sig
högeligen nöjd med att ha blivit kvitt både magistern och sin
fiende Östen i Öre. När jul kom, gästades Gröning av
Toke och hans andalusiska hustru Mirah; och allt vad
Orm och Toke hade att tala med varandra om var endast
ett ringa ting mot vad Ylva och Mirah hade att säga
varandra.
När våren började komma, födde Rapps hustru
Torgunn ett gossebarn. Rapp var mycket nöjd med detta,
men när han räknade månaderna bakåt, kände han sig
likväl smått misstänksam; ty det stämde inte illa med
den gång då magistern läst över Torgunns onda knä.
Allt gårdens folk, både män och kvinnor, prisade barnet
och dess likhet med sin fader; och Rapp fann tröst i
detta, men kunde dock inte känna sig helt lugn. Den enda
människa han helt litade på i allt var Orm, och han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
