Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Första kapitlet
OM VÄRLDENS UNDERGÅNG OCH HUR ORMS
BARN VÄXTE TILL
DET ÅR kom då världen skulle förgås. Orm var då i
sitt trettiofemte år och Ylva i sitt tjugoåttonde. Kristus,
trodde de kristna, skulle detta år, som var det tusende
efter hans födelse på jorden, komma som skyns konung
med glimmande härskaror omkring sig och döma alla
människor till himmel eller helvete. Orm hade så ofta hört
detta sägas av fader Willibald att han vant sig vid det.
Ylva var aldrig säker på om hon trodde på det eller ej;
men Åsa var själaglad att hon skulle få vara med om
alltsamman levande och högtidsklädd och slippa att komma i
svepning från de döda.
Men tvenne ting vållade Orm bekymmer. Det ena var
att Toke alltjämt vägrade att låta sig kristnas. Vid sitt
senaste besök hos honom hade Orm allvarligt försökt
övertala honom och räknat upp alla de förmåner som snart
skulle bli märkbara för envar; men Toke hade förblivit
genstörtig och haft smått roligt åt Orms iver.
— Det kan bli långsamt i det himmelska riket på
kvällarna, när inte Toke kommer med, sade Orm mer än en
gång till Ylva. Jag går miste om många stormän som
jag känt och som aldrig komma dit: Krok och Almansur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
