- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
185

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ylva skakade tvivelsamt på huvudet åt detta, men det
fick bli som Orm ville.

— Allt detta har nu slutat väl, sade han. Ingen kan
neka till att dessa båda våldsmän gjort gott skäl för sig
med arbete sedan de kommo hit. Jag sitter med brunn och
båtskjul och ökat anseende, och Gudmund med lång näsa.
Därför är allt som det skall vara. Men det skall jag låta
honom veta, att om han en gång till försöker något mot
mig, skall han bli hemsökt så att han därefter håller sig
stilla,

— Dåi vill jag gå med, sade Svarthöfde allvarsamt, där
han satt och hörde på detta samtal.

— Ännu är du för liten att bära svärd, sade Orm.

— Jag har yxan som Rapp smitt åt mig. Han säger
att det inte finns många yxor med bättre egg än den.

Både Orm och Ylva skrattade, men fader Willibald blev
misslynt och fann det vara illa att få höra sådant tal från
ett kristet barn,

— Och det säger jag dig, Svarthöfde, sade han, och du
har redan hört det både fem gånger och tio, att du
mindre skall tänka på vapen och mera på att lära dig den
bönen som heter Pater Noster och som jag så ofta förklarat
för dig och försökt få dig att minnas. Den bönen kunde
din broder Harald redan när han var sju år, och du går
nu på ditt tolfte och kan den inte.

— Harald kan läsa för oss båda, sade Svarthöfde
stillsamt. För mig brådskar det inte med prästspråk.

Så gick tiden på Gröning, med få händelser av vikt;
och Orm hade ingen annan önskan än att få sitta där i
lugn till sina dagars slut. Men ett år efter det han dräpt
de båda bärsärkarna nåddes han av det bud som bragte
honom ut på hans tredje långfärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free