Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var andfådd och strök sig med armen över pannan. Han
haltade, hans kläder voro sönderslitna, och en del skägg på
ena kinden var bortryckt. Pigorna kommo omkring honom
med rop och frågor. Han såg på dem och sade att det inte
behövde sättas fram åt Ullbjörn och Greip vid
kvällsmålet.
— Och inte sen heller, sade han. Men hur jag själv har
det ställt med mitt ben vet jag inte.
Därmed haltade han in för att få hjälp av Ylva och
prästen.
Mycket var itu inne i ladugården, och bärsärkarna lågo
båda i samma hörn. Greip hade den spetsiga ändan av
kvastskaftet genom halsen, och på Ullbjörn hängde tungan
ut. De voro döda båda.
Ludmilla gick nu i ängslan för sträng aga; och Ylva
tyckte att hon gjort sig väl förtjänt därav genom att
ensam gå in till de båda männen. Men Orm trädde emellan,
så att hon slapp undan bättre än hon kunnat tro; och om
vad som hänt därinne berättade hon själv på sådant sätt att
intet klander kunde riktas mot henne. Orm var inte
missnöjd med vad som skett, sedan det visat sig att skadan i
hans ben var ringa; ty fast han nu höll det för säkert att
allt detta med de båda männen vore att räkna som ett förr
sök till hämnd från Gudmund i Uvaberg, var han väl
tillfreds att ha utfört bedriften att ensam och utan eggjärns
hjälp övermanna tvenne bärsärkar.
— Det var flinkt gjort av dig, Ludmilla, sade han, att
tussa dem samman när de ville åt dig; ty det kan vara
ovisst om jag rått på dem, ifall de inte redan varit något
tröttade av att tagas med varandra, Därför är det mitt
råd, Ylva, att hon må slippa aga för sitt oförstånd att
ensam gå in till dem. Hon är ännu väl ung för att fullt förstå
vad män kunna tänka när de se henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
