Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - II. Om mannen från öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om du är den du säger. Ty den gamla lever ännu, och det
händer alltjämt att hon talar om dig; och det må i
sanning vara Gud själv som styrt dina steg, när du i blindo
kunnat finna din väg till mig och henne.
Orm och Olof hade nu sitt saltköp att tänka på, och
båda föllo i förundran över gutarnas stora snikenhet så
snart det blev fråga om handel. Av männen på skeppet
hade många del i skepp och last, och alla voro de av
samma sort: godsinta i annat, men skarpa som knivar i allt
som rörde deras handel.
— Vi tvinga ingen, sade de, varken med salt eller annat;
men den som kommer och vill köpa av oss, får betala vad
vi begära eller gå utan. Vi äro rikare än andra, och ännu
rikare ämna vi bli; ty vi gutar ha det bästa förståndet.
Vi äro inga rövare och dråpsmän som många andra, utan
skaffa oss vår vinning med hederlig köpenskap; och vad
salt är värt nu, det veta vi bättre än ni. Ära vare kung
Sven som ställt så till att vi kunna begära mycket!
— Den som prisar kung Sven skall inte skryta med
sitt förstånd, sade Orm bittert; och det synes mig vara
lättare att komma till rätta med rövare och dråpsmän än
med er.
— Sådana ord få vi ofta höra, sade gutarna, och likväl
är det fel. Se på din stackars broder, som du återfunnit
hos oss: han har silver i sitt bälte, och inte litet heller; och
det har ingen av oss rört, utom vad han fått betala för
frakt och föda. Andra skulle tagit hans silver och hävt
honom i havet; men vi äro hederliga, fast det är sant att
många inte vilja förstå det. Men om han haft guld hade
det gått honom värre, ty guld står ingen emot.
— Jag börjar längta till sjös igen, sade Orm; om inte
för annat så för att möta ett skepp sådant som detta.
— Så tänka många, sade gutarna och skrattade; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
