Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - II. Om mannen från öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade; hon tyckte om honom och såg honom alltid gärna
som gäst, och dessutom tyckte hon sig märka att hans ögon
alltmera dröjde vid Ludmilla, som nu var en fullt utvuxen
femtonårs mö och alltjämt i färd med att bli grannare
för varje dag.
— Det är gott att du stannar, sade också Orm; ty vi
komma nog aldrig långt med Are utan din hjälp, då du
är den ende som känner till Miklagård och folket där.
Men hur de nu än alla försökte, med både kvinnorna
och prästen till hjälp, ville det inte lyckas att komma
underfund med mera av Ares historia. Det enda de fingo
veta, var att hans olycka hänt i floden Dnjepr, i
patzinakernas land, tätt vid det långa dragstället vid forsarna.
Men vad byzantiner kunde ha haft där att göra vore inte
lätt att förstå, tyckte Olof Sommarfågel; och längre
kunde de inte komma.
Nu tänkte Orm ut en sak som han trodde skulle bli till
mycken hjälp. Are var runkunnig; och Orm lät göra en
skiva av lindträ, vit och slät, där Are skulle försöka att
med kol rita ord med den hand han hade kvar. Are var
villig och bemödade sig länge; men det gick avigt för
honom med vänster hand, och i sin blindhet rörde han
samman runorna så att ingen kunde förstå vad han skrivit.
Till sist greps han av vrede och slängde skiva och kol ifrån
sig och ville inte försöka mera,
Det var Rapp och prästen som tänkte ut ett bättre sätt,
när de sutto samman och talade om detta. Rapp yxade till
en balk, som han jämnade och glättade; på den skar han
in runorna, alla sexton i sin ordning, mycket stora och
tydliga och med ett djupt streck mellan varje runa. De
lade balken framför Are och bådo honom känna på den;
och när han förstod hur de menade, syntes det att han
blev mycket lättad till sinnes. Han fick nu med sin hand
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
