Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - II. Om mannen från öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot honom under jämmer och hade svårt för att släppa
honom; och hon började genast skälla på Orm för att han
1 början tvekat om detta vore Are. Sedan hon sansat sig,
sade hon att hon skulle göra en vackrare bindel åt honom
att ha över ögonen; och när hon fick veta att han var
hungrig, blev hon bättre till mods och gick att med egna
händer laga till en av de rätter som hon mindes att han
tyckt bäst om. I flera dagar gick hon som i yrsel och
kunde inte tänka på annat än Are och hur hon skulle ställa
det väl för honom. När han visade god matlust, satt hon
lycklig och såg på; när han en gång klappade henne på
handen till tack, brast hon i gråt av glädje; och när hon
stundom tröttade honom med pladder som aldrig ville taga
slut, så att han höll hand och armstump för öronen och
stönade högt, slutade hon fogligt och kunde sitta tyst en
god stund innan hon började på nytt.
Alla på gården kände medömkan för Are och voro
hjälpsamma mot honom. Barnen voro skygga för honom
i början, men de lärde sig fort att tycka om honom och
hjälpa honom. Framdeles lät han sig gärna ledas ner till
ån på morgnarna och satt där och metade, med någon i
sällskap som kunde hjälpa honom med agn och utkast.
Svarthöfde var den han tyckte bäst om att ha till sällskap
vid sitt fiske, och även Rapp när denne hade tid; kanske
emedan dessa voro mest fallna för att sitta lika tysta som
han själv.
Men från början voro alla fyllda av stor nyfikenhet att
få veta mera om hans olycka, sedan Orm berättat det lilla
som kommit fram under hemfärden. Olof Sommarfågel
lät sitt folk draga hem med saltet och behöll endast två
män kvar. Han ville gärna stanna, sade han till Ylva, tills
de lyckats få veta mera av Are, ty han hade på känn att
det kunde vara viktiga ting. Ylva var glad att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
