Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsarens. Sedan stals den av skattmästaren Theofilus
Lakenodrako. Sedan blev den min. Det är jag som har gömt
den där den ligger.
Jag skall säga hur det var med allt detta. Först när jag
kom ut till Miklagård kom jag i tjänst i livvakten där
nordmännen äro. Där äro många svear, och även daner
och män från Norge, och från Island ytterst i havet. Där
är tjänsten god och solden rik; men jag kom för sent för
att få vara med om plundringen av palatset efter kejsar
Johannes Zimiskes; det hade varit en god plundring, som
blev omtalad länge. Så är det gamla bruket, att livvakten
får plundra palatset när en kejsare dör. Det finns mycket
att berätta, präst, men jag säger endast det som är
nödigt, ty jag blir trött av detta famlande på balken. Jag
tjänade i livvakten i lång tid, och där lät jag kristna mig
och tog mig hustru. Kvinnan hette Karbonopsina, det är
Kolbrun på vårt språk, och hon var av god släkt, så som
byzantinerna räkna det; ty hennes fader var broder till
hustrun till andre linklädesbevararen hos de tre
prinsessorna.
Så är det i Miklagård, att utom kejsar Basilius, som är
barnlös, finns det Konstantin, som är hans broder och som
också kallas kejsare. Men det är kejsar Basilius som är den
riktige. Han styr riket och slår ned upprorsmän och
ligger varje år i fält mot araber och bulgarer; och
Konstantin, hans broder, sitter i palatset och leker med sina
skatter och med hovfolket och snöpingarna som trängas
omkring honom. När någon av dem säger honom att han
är lika god som sin broder eller bättre, slår han honom
över huvudet med sin lilla svarta stav med guldfågeln. Men
slaget är lätt, och efteråt ger han honom skänker. Dock
är han sträng i somligt, när hans lynne skiftar, och värst
när han är drucken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
