- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
198

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det är han som är fader till de tre prinsessorna. De
hållas för att vara förmer än någon annan i världen utom
kejsarna själva; ty de äro all avkomma som finns av den
kejserliga ätten. Detta är deras namn: Eudokia, som är
puckelryggig och märkt av koppor och hålles gömd; och
Zoe, som är en av de skönaste bland kvinnor och upptänd
efter män sedan sina tidiga år; och Theodora, som är
svag till förståndet och from. De äro ogifta, ty intet gifte
finns som är gott nog för dem, säga kejsarna; och för Zoe
är detta en förtret sedan länge.

Vi av livvakten byttes till att vara i fält med kejsaren
och hålla vakt i palatset hos hans broder. Det är mycket
som jag minns, men detta går långsamt för mig. Nu skall
jag tala om min son.

Kvinnan kallade honom Georgios och lät döpa honom
så, ty jag var med kejsaren när han föddes. För detta
agade jag henne vid hemkomsten och kallade honom
Halvdan, som var ett gott namn för honom; och när han
växte till, kändes han vid båda namnen. Med henne och
andra talade han grekernas språk, som är ett språk för
kvinnor och präster; men med mig talade han vårt, fast
det kom långsammare för honom. När han var sju år
gammal, föråt kvinnan sig på musslor och dog; och
därefter tog jag ingen ny. Det är illa med hustru av
främmande stam. Kvinnorna i Miklagård duga inte mycket
till; så fort de nått gifte bli de tanklösa och lättjefulla
och av barnafödande åldras de och bli lösa i hullet, och
därtill olydiga; och tuktar man dem, ränna de skrikande
till präster och biskopar. De äro ej som våra, som ha gott
förstånd och göra sin flit och bli bättre av att föda barn.
Så tyckte vi alla i livvakten; och många där bytte
hustrur varje år och blevo dock aldrig nöjda.

Men min son var min glädje. Han var välskapt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free