Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han Skule ett sådant slag vid tinningen att denne föll till
marken och blev liggande. Men Ospak, en god man från
Öland med en björns styrka, rev honom ur sadeln och
vräkte honom omkull; och nu voro vi retade och slogo
honom värre än vi eljest skulle ha gjort. Han bölade
förbannelser och skrek på hjälp, och ingen kom; ty i
Miklagård är det så, att om någon hörs ropa på hjälp, springa
alla åt andra hållet för att slippa att bli gripna såsom
skyldiga. Till sist hörde vi ryttare nalkas och visste att
det var kazariska bågskyttar ur stadsvakten; då släppte
vi arkimandriten, som endast kunde krypa, och gingo
undan. Men Skule måste vi lämna där han låg.
Nästa dag gick jag åter till svärdbäraren Zakarias; han
var då så nöjd med allt att han betedde sig hederligt mot
mig. Allt hade gått på bästa sätt, sade han leende. Skule
hade varit död när vakten kom, och arkimandriten satt
nu anklagad för gatuslagsmål och dråp. Det funnes gott
hopp att han ej skulle bli släppt utan att få öronen
klippta; ty kejsar Konstantin fruktade sin broder, och denne
var sträng mot oroliga munkar och tyckte illa om att få
män ur sin livvakt ihjälslagna. Därför skulle min lön inte
dröja. Han hade redan talat med höga vänner som hade
med flottan att göra, och inom kort skulle jag bli
skeppshövding på ett av de röda skeppen, som räknades som
de bästa.
Med detta blev det så som han sagt, ty även
byzantinska stormän kunna stundom hålla ord. Jag fick ett gott
skepp, och samman med min son kom jag undan från
de farligheter som hotat i palatset. Snart foro vi med
flottan västerut till landet Apulien; där hade vi strider med
Muhammeds tjänare, både med dem från Sicilien och
från länder därbortom. Där voro vi lång tid, och mycket
hände som bleve långt att säga. Min son växte skön och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
