Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom en tjänst. Hans önskan var, sade han, att få
arkimandriten Sophron, som var kejsar Konstantins biktfader,
hårt pryglad; denne var hans värste ovän och hade på
sistone börjat baktala honom hos kejsaren. Intet blodsdåd
med vapen, sade han, utan endast käppar som svedo gott i
arkimandritens hull; och detta kunde bäst ske bortom de
kejserliga trädgårdarna på kvällen, när han på sin vita
mulåsna red hem från palatset.
Jag svarade honom att jag sedan lång tid var kristen,
och att det måste vara stor synd att prygla en helig man.
Men han undervisade mig faderligt att jag hade fel i detta.
Ty arkimandriten är en kättare, sade han, som förvränger
Kristi båda naturer, och det var om den saken vi först
blevo ovänner. Därför är det en god gärning att prygla
honom. Men han är svår att rå på, och du bör taga två
säkra män till hjälp. Innan han blev munk var han
hövding för ett rövarband i Anatolien, och ännu fäller han
med lätthet en man med sin knutna hand. Därför är det
endast goda män av livvakten som kunna ge honom den
aga han behöver. Nu väntar jag det bästa av din styrka
och klokhet. Tag goda käppar och starka män.
Så talade protospatharius Zakarias, och därmed bedrog
han mig och förledde mig till synd. Guds straff har
sedan nått mig för att jag slagit en helig man; ty ond var
han förvisso, men heligheten hade han dock. Men detta
förstod jag icke då. Jag tog med mig tvenne män som
jag litade på, Ospak och Skule; dem gav jag vin och
penningar och sade att vi skulle tukta en man som
förvrängde Kristi naturer. De undrade över att vi skulle vara tre
för att tukta en; men när vi mötte arkimandriten
undrade de ej längre. När vi sprungo fram mot honom, fick
jag en spark av hans åsna; och med sitt radband, som han
bar vid handloven och som hade tunga kulor av bly, gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
