Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de snart i hemlighet och hade sin lust med varandra. Om
detta visste jag ingenting, förrän han kom till mig och
sade att han nu tröttnat på sjön och att han skulle få
bättre anställning i skattmästarens följe. Kvinnan hade
ställt så till att skattmästaren fått veta att Halvdan var
son till en man som en gång hjälpt hans fader att hämnas
på arkimandriten. Och nu stod han ej endast högt i
kvinnans gunst utan också i hans.
När jag nu fick veta allt detta, sade jag honom att han:
lika gärna genast kunde ränna svärdet i sitt bröst som
att göra det han tänkte, Och jag sade också att det vore
orätt av honom att lämna mig frändelös för en kvinna
med målade ögon. Men han stod på sig och ville inte höra
på förståndigt tal. Kvinnan, sade han, var som en
eldslåga och makalös i allt, och henne kunde han aldrig
lämrna. Dessutom skulle han nå anseende och rikedom i
skattmästarens tjänst och slippa att gå som fattig bågskytt.
Och det funnes ingen fara att han skulle förråda sig och
bli dräpt; ty han bad mig besinna att han vore till hälften
byzantin och därför kunde förstå många ting, både med
kvinnor och annat, bättre än jag. Vid detta greps jag av
vrede och förbannade hans moder, och därmed skildes vi.
Detta var en stor sorg för mig. Men jag tänkte att när
kvinnan tröttnat på honom, eller han på henne, skulle han
komma tillbaka; och då, tänkte jag, skall han följa med
mig hem, när min tjänst är slut, och taga sig hustru där
och snart glömma sitt byzantinska blod.
Nu gick tiden, och kejsar Basilius, som är den störste
bland alla härmän som suttit i Miklagård, började åter
krig mot bulgarerna. Dessa äro goda krigare och stora
rövare, som mycket plåga sina grannar, så att många kejsare
haft förtret av dem; och nu hade kejsar Basilius svurit
en ed att krossa deras rike och helt göra av med dem och
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
