Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänga upp deras konung i järnkedjor i sin stadsport. Han
drog in i deras rike med en stor här, och på hans bud
seglade den röda flottan upp i Svarta Havet för att härja
deras kuster.
Men tolv av de bästa skeppen togos ut till ett särskilt
ärende, och bland dem var mitt. Vi togo manskap ur
hären ombord, så mycket skeppen kunde rymma, och
seglade norrut längs kusten ända till mynningen av floden
Donau, som är den största av alla floder. Anföraren för
de tolv skeppen hette Bardas; han var på det största
skeppet, och jag fick höra, när vi jämsides i tre skeppsled
rodde uppför floden, att skattmästaren för flottan fanns
ombord hos honom. Jag gladdes åt detta och hoppades att
få återse min son, om han ännu vore i livet. Men varför
skattmästaren var med oss kunde ingen säga.
Vi hörde stridslurar blåsas och nådde upp till ett fäste
som bulgarerna byggt; det låg bak jordvallar och
pilverk på en kulle ej långt från floden. Runt omkring var
det kärr och ödemark, och intet att se utom vass och
fåglar. Vi undrade alla över att kejsaren sänt oss till
detta ställe. Men här sattes soldaterna i land för att
storma fästet, och med dem bågskyttarna som hörde till
skeppen. Bulgarerna stredo tappert på vallarna, och först på
andra dagen fingo vi överhand. Jag fick en pil genom
armen och gick tillbaka till mitt skepp; där fick jag pilen
utdragen och såret skött, och när natten föll på satt jag
på däcket och såg fästet brinna och skattmästarens folk
komma tillbaka med fångar som buro tung last. Skeppet
där Bardas och skattmästaren voro låg längst ned och
närmast fästet; därpå tvenne skepp, därpå mitt, därpå
de övriga i rad uppåt floden. En stund efter mörkrets
fall hördes buller och oro från något av de nedre
skeppen, och det ropades frågor från andra vad som stod på;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
