- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
216

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommit över från andra stranden för att plundra de
döda. Dem hade han skänkt skattmästarens skepp med
allt som fanns där, mot att de gåvo honom sin båt och
hjälpte honom med mig förbi dragstället. Så hade det
skett, och om detta vet jag endast vad han sade.

Han skrattade mycket och prisade sin lycka, ty hos
skattmästaren och hans fader, där de lågo döda, hade
han funnit både silver och guld i myckenhet, och
rustningar och vapen som han tagit från dem voro av
yppersta sort. Även hos de andra hade han funnit mynt och
smycken, och en vacker guldring hos min son. Han skulle
nu köpa sig hästar i Kiev, och en kvinna eller två, och
återvända till sitt folk som en rik man i pansar. Han
vårdade mig så gott han kunde, medan han lät mig höra
allt detta; och jag ville vältra mig ur båten och drunkna,
men min svaghet var alltför stor.

Han visste att det var till Kiev jag velat komma, och
när vi nådde dit lämnade han mig hos munkar. Jag ville
löna honom med silver, ty jag hade mitt bälte kvar orört,
men han ville ingenting taga. Han hade nog, sade han;
och han hade ställt sig väl med Gud med det han gjort
för mig.

Nu blev jag hos munkarna och vårdades av dem, och
till sist blev jag bättre och började åter tänka på guldet.
Män hemifrån kommo till munkarna och gjorde mig
frågor; de förstodo att jag ville hem och fingo veta att
jag kunde betala. Så kom jag uppåt floden, och den ene
gav mig till den andre, tills jag kom på gutarnas skepp
där vi möttes.

Och hela tiden var det tungt för mig att betänka att
jag intet skulle kunna säga om bulgarguldet, även om jag
nådde hem till fränder. Men med hjälp av din vishet,
präst, är det nu allt sagt, och jag kan dö nöjdare nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free