Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pansarhuva och klöv hans skalle så djupt att jag såg tänder
falla ut ur hans gap. Men när döden redan bet honom,
kom hans svärd i mitt öga. Jag föll till marken och kände
att jag skulle dö. Och det gjorde mig ingenting, ty jag
tänkte: Halvdan är död, och jag har hämnat honom, och
allt är nu färdigt.
Nu är jag trött på detta och har sagt allt. Det nästa
jag vet är att jag låg bunden och att protospatharius
Zakarias satt bredvid mig och skrattade, med ett skratt som
inte var som en människas. Han sade mig hur jag skulle
lemlästas och kraxade mycket om guldet. Jag spottade på
honom och bad honom visa mig sina öron. Han hade en
man kvar, och de höggo av mig handen och hade het
olja från skeppet tillreds att doppa stumpen i, så att jag
ej måtte dö för fort. Men han lovade mig att jag skulle få
en snabb död om jag sade var guldet fanns. Det unnade
jag honom inte, och jag kände ingen plåga, ty jag var död
i min själ. Jag sade honom att guldet var på väg till
kejsaren, och han trodde vad jag sade. Vi talades ej vid
mera.
Det nästa jag vet är att skrik hördes, och en man
kved och började hosta och blev tyst. Sedan låg jag i en
båt som släpades över marken. Jag fick att dricka och
visste ingenting. Sedan flöt båten på vattnet, och för det
mesta var jag som död. Den som rodde talade mycket,
och jag förstod en del. Det var den andre kazaren. Han
sjöng och visslade och var glad. Han hade flytt undan
vid överfallet och sprungit hela vägen tillbaka till mitt
skepp, men det var borta. Han hade återvänt och smugit
sig nära de båda som sysslade med mig; dem hade han
dödat med pilar. Varför han gjorde sig besvär med det
som fanns kvar av mig kan ingen veta; han må ha varit
en god man, som kazarer ofta äro. Två fattiga män hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
