Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - V. Hur de seglade till gutarnas Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad såg du? frågade de.
— Ert öde, svarade han.
— Komma vi tillbaka? frågade de alla ivrigt.
— Sju komma tillbaka.
— Men de fyra andra?
— De bli där de bli.
Alla elva trängdes nu omkring honom och bådo honom
bevekligt att säga vilka de fyra voro.
— Ty om fyra skola dö därute, då är det bäst att de
bli hemma, så att ingen skada sker dem.
Men den gamle smålog sorgset.
— Nu tala ni i enfald, som ni ofta göra, sade han. Jag
har sett Spinnerskornas spånad, och för fyra av er räcker
den endast kort tid till. Och deras tråd skarvar ingen.
Fyra av er skola dö, hur de än vända sig; och tids nog få
de veta det.
Han skakade på huvudet och satt eftersinnande. Därpå
sade han:
— Det är ingen glädje för människan att se
Spinnerskornas fingrar, och få äro de som se dem. Men till
mig kommer den synen fast jag gärna ville slippa. Men
deras ansikten har jag aldrig sett.
Åter satt han tyst. Därpå såg han på sina söner och
nickade.
— Gån nu! sade han. Sju av er komma tillbaka. Det
är nog.
Sönerna envisades inte längre, ty det var som om en
skygghet kommit över dem inför den gamle, och så var
det även med Orm och hela hans följe. Men när de redo
bort, fortsatte sönerna en god stund att mumla bittert om
den gamle och hans konstighet.
— Jag hade gärna velat fråga honom för min del, sade
Toke, men jag tordes inte.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
