Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - V. Hur de seglade till gutarnas Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ämna slåss med onda män som påtade ut ögonen på
folk, om lyckan ville att de mötte sådana. Han hade nu
både svärd och spjut och kände sig redan som en kämpe.
Orm var glad att få honom med, fast han inte ville låtsa
om det för Ylva.
Fader Willibald predikade en stor predikan, om dem
som gå ned till skeppen, och välsignade dem alla med en
lång välsignelse. Toke och Olof Sommarfågel och hedniska
män i deras följe sutto med vid denna predikan, och de voro
alla ense om att de kände sig märkligt styrkta av
välsignelsen, Många av dem gingo därefter fram till prästen och
drogo sina svärd och bådo om välsignelse även för dem.
Vid uppbrottet gräto kvinnorna mycket, och bland de
bortdragande funnos sådana som kände sig sorgmodiga.
Men de flesta voro glada att draga åstad och lovade att
ha goda ting med sig hem; och Orm kände sig väl till
mods vid att rida med så präktigt följe.
De kommo till Sone den Synske för att hämta hans
söner, och dessa blevo snart färdiga. Den gamle satt på en
bänk vid husväggen och värmde sig i solen. Han befallde
sina söner, de elva som skulle draga bort, att komma fram
till honom en och en, ty han önskade säga dem farväl.
De gjorde så, och han såg uppmärksamt på dem och
mumlade deras namn och tog inte fel på ett enda. När den siste
varit framme satt han tyst och stirrade rakt framför sig;
därpå kom det en rysning över honom, och han lade
huvudet tillbaka mot väggen och slöt ögonen. Hans söner
blevo oroliga vid detta och veko tillbaka och mumlade
skyggt: »Nu ser han! Nu ser han!» Efter en stund
öppnade han åter ögonen och såg sig omkring med
frånvarande blick, liksom om han vaknat ur lång sömn. Så blev
han sig själv igen och nickade åt sina söner och sade att
nu kunde de resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
